Jobbigt,underbart,knepigt,

Som rubriken lyder så kommer detta inlägg handla om blandade,personliga känslor som är i centrum hos mig just nu.

Just nu har jag planterat lite blommor i trädgården, lastat lite skräp på kärran och Hanna åkte till tippen med detta, Har märkt att greja med blommor kan vara bra för själen, man liksom gör nått med händerna,rensar tankar och framförallt rensar man ut huvudet lite, men, klumpen i magen,min oro, gråten i halsen...det rensas inte ut, hur mycket jag än planterar..och det kanske jag inte räknat med heller. Det händer saker i mitt äktenskap som jag inte är bekväm med, Jag fick veta för ett par dagar sen en sak som gör att jag tappar lite tillit till min fru, det jag inte blir klok på är om jag gör för stor grej av det eller om jag har skäl för min oro? får panik inom mig som gör det mycket jobbigt att hålla minen uppe, jag vill ju att allt ska vara bra, jag älskar ju henne! Vill att allt ska fungera, men går det när lögner är inblandat? och jag försöker få en bild av allt så jag kan försöka förstå? Jag vill förstå , jag vill se allt ur hennes synvinkel, kanske ligger det hos mig att det inte är 100% ärligt? Vad kan jag göra för att det ska vara ärligt? Jag känner att jag når inte fram emellanåt. Är det här slutet? Eller början till en separation? En början som innebär stora förändringar för alla, Eller är det en tillfällig "kris" som går över? Kan man prata sig ur krisen eller löser den sig med tiden? Eller är det jag som har förstorat upp allt och bara är löjlig? Som jag skrev tidigare så vill jag leva med henne, jag älskar henne för den hon är, samtidigt klarar jag inte att det ljugs, jag vill att allt ska vara bra, vad kan jag göra för att det ska vara bra, och vad kan hon göra? kan hon tänka sig att ändra på vissa saker för att det ska bli bra? Jag har ställt frågan, och hon vet inte, men hon älskar mig säger hon och nånstans måste jag ju tro på det, Jag måste ju lita på dom orden men det är lite svårt just för stunden, det som talar för är att vi har mycket närhet och passion, vilket ju är en viktig del, dock när denna närhetssituation inträffade sist hade jag lite svårt att fokusera just på stundens hetta eller hur man ska säga dock inget som påverka just det. Kan tänka mig att det blir rörigt att läsa detta men spyr bara ur mig vad ja har i skallen. Och hur mycket kämpar man? Jag försöker prata med henne men svaret är oftast vet inte ja vet inte..då blir konversionen ganska svår att föra. Kanske ställer frågorna på fel sätt...hmm ja nu har ja skrivit lite.. jag återkommer!


Ha en bra dag alla nu, jag ska försöka. Kram